Going Crazy!
Kommer du ihåg en lite tjej, på en pl-kurs, som var lite lagom? Absolut inga former alls, med ett efternamn som du kände igen, som var på din sida i snöbollskriget, som gjorde allt för att alla skulle vara nöjda och ingen skulle tycka illa om henne?
Kommer du ihåg en liten tjej, på en pl-hajk, som hade inga former alls? Som sprang som om det gällde hennes liv när hennes kompis fick ett astma anfall? Som gjorde allt för att smälta in, som gjorde allt för att "tuffa gänget" skulle tycka att hon var en av dom?
Kommer du ihåg en tjej, på gripstaven, som utvecklats så pass mycket att hon hade normla former? Som vågade vara sig själv och stack ut lite ur mängden? Som förtvivlat kom och grät på din axel när lillebror skurit sig i tummen? Som var så orolig för att han opererats men inte hört av sig? Som inte klarade av att gå på eftermiddagen utan åkte till sovstället och satt och tog det lugnt istället?
Kan du tänka dig att det är jag? Den där lilla, tysta tjejen i bakgrunden? I skuggan av sin syster? Endast med ett namn du kände igen? Att det är jag, som sitter i DS? Som har en grupp att styra över? Som lägger mer tid på scouterna än skolan? Är det verkligen samma tjej?
Tiden går så snabbt.... En gång var jag en tjej som ingen lade märke till så mycket... Som ingen tyckte var sådär jätte speciel... Idag vet många vem jag är. Många har hört talas om mig. En gång tänkte alla, så fort de fick reda på mitt efternamn, "michelles lillasyster"... Jag hade inget eget namn inom scouterna innan... Men nu... Nu tänker få så. Jag har visat att jag är mer än bara lillasyster. Jag är mer engagerad än min syster var! Och jag gör allt för att synas för mig själv, allt för att komma ut ur skuggan som hon kastade på mig en gång i tiden.
Jag menar inget illa Syss<3 Det är bara så det har varit... Inget du kan hjälpa direkt! <3 Älskar dig! <3
<3
Kommer du ihåg en liten tjej, på en pl-hajk, som hade inga former alls? Som sprang som om det gällde hennes liv när hennes kompis fick ett astma anfall? Som gjorde allt för att smälta in, som gjorde allt för att "tuffa gänget" skulle tycka att hon var en av dom?
Kommer du ihåg en tjej, på gripstaven, som utvecklats så pass mycket att hon hade normla former? Som vågade vara sig själv och stack ut lite ur mängden? Som förtvivlat kom och grät på din axel när lillebror skurit sig i tummen? Som var så orolig för att han opererats men inte hört av sig? Som inte klarade av att gå på eftermiddagen utan åkte till sovstället och satt och tog det lugnt istället?
Kan du tänka dig att det är jag? Den där lilla, tysta tjejen i bakgrunden? I skuggan av sin syster? Endast med ett namn du kände igen? Att det är jag, som sitter i DS? Som har en grupp att styra över? Som lägger mer tid på scouterna än skolan? Är det verkligen samma tjej?
Tiden går så snabbt.... En gång var jag en tjej som ingen lade märke till så mycket... Som ingen tyckte var sådär jätte speciel... Idag vet många vem jag är. Många har hört talas om mig. En gång tänkte alla, så fort de fick reda på mitt efternamn, "michelles lillasyster"... Jag hade inget eget namn inom scouterna innan... Men nu... Nu tänker få så. Jag har visat att jag är mer än bara lillasyster. Jag är mer engagerad än min syster var! Och jag gör allt för att synas för mig själv, allt för att komma ut ur skuggan som hon kastade på mig en gång i tiden.
Jag menar inget illa Syss<3 Det är bara så det har varit... Inget du kan hjälpa direkt! <3 Älskar dig! <3
<3
Kommentarer
Trackback
