....

Just like that....
Bara borta liksom...
Inte så att jag kände det komma...
Det var inte så att jag kunde säga att jag höll på att förlora mig själv, nej...
Det gick på en sekund!
En sekund och jag var borta...
Det brkar ta någon dag, javisst, men inte denna gången...
Sorry, men så var det inte!
Jag såg det inte, jag kunde inte stoppa det...
Jag kunde inte göra någonting.....
Hade jag sett det komma hade jag hindrat det, men jag kunde inte...
Det var liksom ena sekunden var jag mig, nästa sekund så var det någon annan som stod och skämtade med mina kompisar och jag kunde inte göra någonting åt det!
För jag såg inte kanten, kunde inte gripa tag om den och dra mig upp...
För jag föll, och faller fortfarande!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0